Svea kände sig hemma på hotell

Sina sista år i hotellbranschen, före pensioneringen i början av 80-talet, arbetade Svea Åhlund som städerska på Esso Motor Hotel – nuvarande Scandic. Foto: Östra Småland

När Svea Åhlund var 15 år började hon jobba på hotell. Det fortsatte hon med i nästan 50 år. När hon pensionerats 1982 intervjuades hon av Östra Smålands reporter Alf Olsson om hur det var att leva på drickspengar, om snälla artister, om slit och släp och osäkra arbetsvillkor – men mest om hur roligt allt hade varit.

Svea Åhlund kom till världen på Öland, i Långrälla, Norra Möckleby, i januari 1918. När hon var sju år flyttade familjen till Björnhovda. Därifrån var det inte långt till Hotell Skansen i Färjestaden, där hon blev anställd 1933. Så småningom tog Svea färjan över sundet och kom att arbeta på olika hotell i Kalmar i 40 år.

– Ett par gånger försökte jag med andra yrken. Stod bland annat i affär, men det var bara korta perioder. Mitt ”riktiga” yrke lockade. Och jag var snabbt tillbaka efter varje utflykt.

Hon stod i receptionen, hon arbetade med servering och rumsservice. De sista åren var hon städerska på Esso Motor Hotel i Kalmar, nuvarande Scandic.

– Jag skulle gärna göra om alltihop igen. Så roligt har det varit!

Svea Åhlund kom att arbeta hos de flesta av Kalmars krogkungar: Malmberg på Stadshotellet, och dennes efterträdare, den legendariske Torsten Carlsson. Carlsson drev flera av stans näringsställen med Teaterkällaren som flaggskepp. 

Torsten Carlsson, legendarisk Kalmarkrögare och en av Svea Åhlunds chefer. Bild från 1980. Foto: Östra Småland

Svea arbetade också hos källarmästare Berg på Hotell Continental på Larmgatan 10 (där finns det fortfarande krog, men inte hotell) och alltså på Esso Motor Hotel, där Uri Frankenstein skötte om ruljangsen i många år.

Källarmästare Uri Frankenstein drev i många år Esso Motor Hotel på Dragonvägen i Kalmar. Bild från 1983. Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Allra roligast var kontakten med gästerna. 

– Tänk så mycket fina människor och intressanta personligheter man fått stifta bekantskap med.

Svea Åhlund berättade särskilt gärna om artister som varit extra vänliga mot personalen. Komikern och pilsnerfilmstjärnan Thor Modéen till exempel:

Thor Modéen (1898–1950) började som smärt dansör men blev med tiden bastant komiker och stjärna i många filmer av det något enklare slaget. Populär hotellgäst.

– Tänk så rolig han var. Och sångaren Gunnar Wiklund som gav mig alla blommor han fick efter föreställningen.

Gunnar Wiklund (1935–1989), schlagersångare som fick en gigantisk hit 1959 med ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”. Skänkte sina blommor till Svea Åhlund.

– För att inte tala om Lasse Lönndahl som gav gratiskonsert för oss anställda i Stadts trädgård. Såna minnen kan man leva länge på...

Lasse Lönndahl (född 1928) gav gratiskonsert för de anställda på Stadshotellet i Kalmar. Vald till Sveriges populäraste sångare tio gånger under perioden 1952–1970.

Men på intervjuare Olssons fråga medgav hon förstås att det inte bara var en dans på rosor att passa upp och städa efter tusentals hotellgäster, även om hon var noga med att betona att fördelarna övervägde:

– Annars hade jag inte stannat i över 40 år...

Men anställningstryggheten var länge närmast obefintlig och lönevillkoren var dåliga och skiftande, problem som ständigt återkommit i branschen. Fast det var ännu värre förr.

– Fram till 50-talet var lönen helt baserad på drickspengar från gästerna. Vi hotell- och restauranganställda organiserade oss fackligt ganska sent. Först 1954 fick vi en fackförening här i Kalmar.

– Sedan fick vi en liten fast lön, men fortfarande var det drickspengarna som utgjorde den största delen av betalningen.
Som alltid var det serveringspersonalen som tog hem den största potten. 

– Klassindelningen är ett utmärkande drag för branschen. Den lever kvar än i dag, men var ännu hårdare markerad förr, berättade Svea.

– Då hade alla yrkesgrupper sina revir. Umgicks bara sinsemellan. Och framför allt: De olika ”skråna” hade mycket olika löner.

Med åren hade det i alla fall blivit bättre:

– I dag finns skillnaderna där fortfarande, men klassgränserna har börjat suddas ut.

Jobbet hade också blivit lättare. Köken var inte lika tungarbetade som tidigare och man slapp skurgolven. Men samtidigt hade gemenskapen med gästerna försämrats, tyckte Svea:

– Jobbet har blivit mer opersonligt och stressigt.

Trots dammsugare och diskmaskiner kunde hon ändå sakna tiden när ett rejält smörgåsbord kostade sex kronor och Thor Modéen spexade på hotellrummet efter föreställningen...

Om sitt privatliv pratade inte Svea Åhlund den där gången 1982. Men hon tycks ha levt ensam på olika adresser i Kalmar; bland annat på Larmgatan, Kungsgårdsvägen och Runvägen. Hela sin pensionärstillvaro bodde hon på Arrheniusgatan i Oxhagen. 

Svea Åhlund bildade aldrig familj – kanske hotell- och restaurangbranschens arbetsvillkor och arbetstider spelade in. 

Utan sociala kontakter var hon knappast. Under sina nästan 50 år inom detta mycket speciella arbetsområde måste hon haft att göra med mångdubbelt fler människor än de flesta träffar under ett helt liv.

Svea Åhlund avled dagen före julafton 2006. Hon blev 88 år gammal.

Svea Åhlund (1918–2006), arbetade på hotell på Öland och i Kalmar i  totalt 48 år. Ett arbetsliv på tuffa villkor, men också med många glädjeämnen.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 24 september 2016


KÄLLA
Alf Olssons intervju med Svea Åhlund i Östra Småland den 18 december 1982.

STORT TACK
till Hans Egeskog som tagit fram personuppgifterna om Svea.